Tveksamhet

"Hur skriver man en blogg?"

Den frågan ställde jag till en god vän till mig, som i mina ögon är en asgrym bloggare!
Jag menar, när man läser hennes bloggar får man gåshud, man skrattar, man gråter, man börjar tänka och man känner igen sig i hennes historier. De är med andra ord: Bra skit!

Insprerad av hennes konst och berusad av min egen hybris tänkte jag vid ett tillfälle: "Sådär kan väl jag också skriva, det är ju bara att kladda ner det man tänker!"

Men oj så fel jag hade! Det var inte alls bara att kladda ner det jag tänkte. Först skulle det gå igenom ett slags filter av osäkerheter, såsom "Nää, om jag skriver såhär tror folk att jag är dum i huvet", eller "Det här låter alldeles för pretentiöst", eller varför inte "Det här är helt enkelt inte jag, alldeles för tillgjort". Och hur kan man skriva någonting överhuvudtaget om man känner så? Nä, det gick inte. Jag satt fast. Jag var knäckt, bruten och slagen.

Det var vid det tillfället jag frågade min vän mästerbloggarinnan: "Hur?"
Svaret jag fick var inte vad jag väntat mig. Hon sa att hon hade samma kval och tankar som jag. Skillnaden var bara att hon, till skillnad från mig, hade postat sina bloggar.