Eller egentligen brist på sådan.
Större delen av mitt liv har präglats av en stor avsaknad av inspiration och engagemang. Det kan vara lite irriterande ibland, när man verkligen känner att "Nu vill jag göra nåt! På riktigt!".
Jag försöker. Stöter på ett hinder. Ger upp.
Och två minuter senare är jag tillbaks i TV-soffan och tycker synd om mig själv för att ingenting någonsin går som jag vill.
Men på det sättet kommer man ju ingenstans!!
Vart är det det går fel egentligen? Vid hindret? Hardly. Det enda stora hindret är ger-upp- delen. Om man ger upp får man ju inte ens en chans att lära sig av bakslaget man stötte på. Det här har jag vetat så länge jag kan minnas, men ändå har jag aldrig förstått det. Jag fortsätter bara jag som jag alltid gjort, undviker alla obekvämligheter, ger upp vid första motgång.
Fast att jag skriver, och till och med postar den här bloggen, är ju iallafall ett tecken på att jag är på väg ur det beteendet.
Jag håller tummarna för det. =)
P & K!
tisdag 12 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar